Igår var jag medbjuden på ett möte där man skulle diskutera några punkter som vissa föräldrar på förskolan hade.  Jag har ingenting emot vår förskola. Absolut ingenting. Det är den bästa förskolan som finns i hela världen. Jag är mycket nöjd  med vårt val av förskola och vill gärna att de ska fortsätta arbeta som de gör.

Men nu sitter jag med en obehaglig känsla i magen om att jag tycker illa om förskolan, att jag tillhör den här gruppen som kallade till mötet.  Eftersom jag var där.
Det blev inga hårda känslor alls, men ändå om kan kallar in cheferna till ett extra möte måste det betyda något. Annars kallar man inte till ett extra möte.

Några av punkterna som togs upp var att vissa föräldrar vill ha mer flexibilitet, som det är nu vill förskolan ha 10 dagars varsel vid schemaändringar. Väldigt kort tid tycker jag och att som förälder har man väl sitt eget schema planerat för 10 dagar framåt. Jag ser faktiskt ingen som helst konstighet i det. För en fungerade verksamheten ska bli så bra som möjligt måste man kunna planera sin personal och sina aktiviteter.  Och att pedagogerna har egna liv som du vill planera.

Vad som är viktigt är att man som förälder kommer och går den tiden som man har sagt till om. Men det gör vi. Jag skulle aldrig lämna Elin på förskolan klockan 07 om vi har schematid från 09.  Det handlar ju om barnens säkerhet. De har ju beräknat antalet pedagoger till antalet barn.
Och när jag ändå talar om schema. Så ska barnet ha lämnat förskolan den tiden som vi har sagt. Egentligen inga konstigheter med det. Men något som jag fick lära mig att om man börjat kl 09 så är det önskvärt om man lämnar redan 8:50 så att barnen är redo för avfärd kl 09.  Och om man blir sen ska man inte störa kortegen utan gå till uppsamlingsplatsen med barnet och vänta där tills barngruppen kommer.

Förskolan vill bedriva en så bra verksamhet som möjligt och jag är nöjd med vad de gör. Ändå sitter jag med en klump i magen.