Jo jag fick faktiskt 2 av 3 artiklar skrivna igår. Det känns skönt. Det här jobbet jag söker är ett skribent jobb som verkar megasuperkul. Så jag anstränger mig verkligen. Jag måste ha ett varierat jobb med olika arbetsuppgifter och en ergonomisk stol. Helst också massage på tisdagarna, rawafterwork på torsdagarna och innebandymatch på fredagseftermiddagarna. Men det kanske är för mycket begärt. Sen får jag väl inte komma och säga att jag vill ha en privat spikmatta – DEN är äcklig att dela- att vila på lite då och då.
Redan som ung gjorde jag en himla massa böcker, lade layout och lekte chefredaktör, så det är inom den branschen jag ska vara. Att klä ut sig och sjunga i hopprepet har aldrig varit min grej. Det är inte det jag vill göra.
Mia Skäringer beskriver det så himla bra i sin bok ”Dyngkåt och hur helig som helst”
…. ”Min dröm har varit kristallklar. Ogrumlig. Ren. Rak. Och omöjlig att vika undan för. Gömma sig för. /…../ Vart är du på väg nu? Alla påbörjade smitningsförsök som att läsa till waldorflärare (lärare i mitt fall) gå regiutbildning (gå enstaka kurser på uni, i mitt fall) och stå upp-kurser har alltid slutat i hands-up. Hand-up för min längtan att få spela olika roller . (Jobba på tidning i mitt fall) Tolka manus. Texter. Skriva eget. Jag vill inget annat. Ändå är jag livrädd. Dödens rädd”
I den branschen behövs vassa armbågar och eller kontakter. Hela Bonnerkoncernen är ju en hel inavel där alla känner alla eller är släkt med varandra på något sätt.
Jag har inget av det. Men är jävligt duktig. Hur gör man?